LBettyR

Sitter i Eriks säng - som jag sedan igår lånar - och har ont i kroppen. Har oförklarlig träningsverk i hela benen och ont i röven. antagligen för att jag suttit så mycket idag. 
  Livet känns lite jobbigt just nu, även om det känns som att det kommer bli många gånger bättre snart. Det känns konstigt att prata med alexander, och än mer konstigt att träffa honom i skolan. Hur ska jag bete mig? Jag tror det är bäst att bete mig som vanligt och sen på andra vis visa att det är något som förändrats. Jag är bara så rädd att jag kommer falla tillbaka till vardagen. Och det är vad jag absolut inte får. För det skulle nog ta död på mig, på riktigt denna gång. 

   Imorgon är det tänkt att jag ska kunna flytta hem. Egentligen skulle det ha varit idag. Jag saknar det verkligen, att ha ett hem. Fast att jag är så van att ströva omkring, aldrig riktigt ha någon boplats, har jag alltid vetat att det funnits ett ställa jag kunnat gå till om jag bara ville. Men nu har det inte varit så i tre veckor. Och det har varit jobbigt. Speciellt då jag verkligen behövt det. Jag flyttade från alexander igår för att... ja, för att jag behövde det helt enkelt. Och det är svårt, så otroligt svårt. Igår natt var hemsk. Jag ser inte fram emot denna. Det gör det inte bättre att rummet jag bor i är helt främmande, och att lägenheten är en plats jag varit i tre-fyra gånger tidigare bara. Jag hör inte hemma här, känns det som, och den känslan utsöndras av varje vägg, varje ljussken berättar det för mig, det känns för varje steg jag tar på det här golvet. Jag vill bara hem. Fast egentligen vill jag till Alexander. samtidigt som jag inte vill det, såklart. för då hade jag ju varit hos honom nu. Det är förvirrande det här. Men jag tror att jag gör rätt. Jag måste få perspektiv på saker, jag måste lära mig fungera igen. Komma på hur jag gjorde innan jag träffade honom. För jag har glömt det, trots att många varnade mig för att det här skulle hända. Och jag tror inte att något kan bli bra igen om jag inte ens kan tänka. Då blir jag bara förvirrad och arg och har ingen aning om vad jag är arg på, och finner ingen ordning och tappar allt och, ja... Idag fick jag en varning från csn om att jag har för lite närvaro. Bara en sån sak liksom... Jag måste få ordning. Jag måste komma ikapp med skolan, och med mitt liv. Måste ta tag i mig och tänka på framtiden mer ordentligt. För annars kommer jag fastna, det vet jag, Och jag vill verkligen bort, jag vill utvecklas. För om jag inte gör det kommer jag förbli medioker, och jag vill verkligen göra allt jag kan för att förändra världen till det bättre. Jag har potentialen.