Världens värsta dag
Hej alla! Idag var det tänkt att jag skulle åka till Uppsala och ha kul, men riktigt så blev det inte... Här får ni höra vad som hände istället :)
Jo, jag hade tänkt börja min resa till Uppsala klockan tre. Klockan ett hade jag en tid på ungdomsmottagningen, där jag skulle stoppa i en kopparspiral. Jag hade efter väldigt lång betänketid beslutat för att det var det preventivmedel jag ville använda mig av, det är liksom hormonfritt och sitter i fem år - väldigt praktiskt! Så strax innan ett går jag och min partner till UM, som ligger ungefär fem minuter från min lägenhet.
Vi kommer dit och kör igång på en gång i stort sätt. Barnmorskan ber mig ta av mig på underkroppen - vilket var väldigt awkward. Jag hade min jacka kvar på och stod där och kände mig helt bortkommen, sen fick jag sätta mig på en sådan där bår, med benen i vädret. Det var här det bara började bli värre. Det var första gången jag på något vis undersökte min fitta, och jag kände mig som sagt rätt så bortkommen. Sen är jag också väldigt kort, så när jag skulle sätta mig på båren fick jag typ ta mig upp genom att kombinera ett väldigt smidigt hopp med en del klättring. Har aldrig känt mig lika graciös - med bar underkropp och tjock vinterjacka. Hon utförde proceduren, det gjorde ont som fan, men gick snabbt. Men sen när det i stort sätt var klart började jag få yrsel, jag låg kvar tills det inte längre var helt svart över mina ögon, och jag kände hur jag började må illa - som man gör när man känner sig svimfärdig. Jag sa att jag ville gå på toaletten, och dom var lite osäkra på att släppa iväg mig själv, eftersom jag mådde så dåligt, men tillslut gick jag bara. Kom in i badrummet och spydde på en gång, hela handfatet var fyllt med jordgubbssylt och blåbärsjuice...
Tillslut kändes det som att det gått över, så jag gick ut och tillbaka till barnmorskans rum. Men när jag kom dit mådde jag illa igen och spydde en hel del till i hennes handfat. Trevligt, verkligen... sen när det var över hjälpte min partner mig till ett annat rum där jag fick ligga på en annan bår och återhämta mig. Jag var helt svag och mådde hur dåligt som helst, och nu kändes det även som att jag hade den mest extrema mensverk som någon någonsin haft. Fick berättat för mig att det är livmodern som försöker putta ut spiralen. Det gjorde fasansfullt ont, och smärtan blev inte mindre akut hur jag än låg. Samtidigt som jag lade mig i det här nya rummet började jag frysa något alldeles fruktansvärt, började hacka tänder och skaka. Jag får en luvtröja, två vinterjackor, en filt, halsduk och vantar, men det hjälper inte alls. Där ligger jag i ungefär 30 min. Barnmorskan kommer tillbaka och blir lite orolig när jag fortfarande fryser så mycket, och säger att det nästan är som att jag har frossa. Så fortsätter tiden gå, jag fryser, känner det som att livmodern imploderar och vill typ bara lämna jordelivet. Tillslut börjar jag inte skaka lika mycket, och jag börjar känna att jag vill hem och lägga mig ordentligt nerbäddad i min säng. Min partner ringer runt och försöker få tag på någon som kan köra oss, för det är uppenbart att jag inte kommer klara av att gå, helt fullsmackad med smärtstillande och kraftlös, även fast det bara tar 5 minuter att komma hem. Han får dock inte tag på någon, och tillslut blir det så att en taxi får komma och plocka upp oss. Nu har jag legat där i en och en halv timme, med spasmer i hela kroppen, extrem mensverk och iskall hud.
Ringde mamma och pratade om det här, och hon gissar på att jag antagligen gick in i chock eller något. känns lite skumt, att jag skulle reagera så kraftigt på det här. Var ju övertygad om att det bara var att sätta i lite metall, få en känsla som att man har mensvärk en stund, och sen skulle jag kunna sätta mig på en buss i tre timmar. Men där hade jag ju totalt fel...
Taxin kommer väldigt snart, och min partner hjälper mig ner till den. Går genom vänterummet där en hel del andra sitter - de ser lite halvchockade ut när jag går förbi - jag ser verkligen ut som en levande katastrof. Kommer hem tillslut och damper ner i sängen, får snart massa värme och fryser inte längre, vilket är oerhört skönt! Har dock fortfarande väldigt ont, men det gick över några timmar senare, efter att jag ätit och sovit om vartannat.
Nu sitter jag i min säng, känner en dov smärta i livmodern och är ändå rätt glad över att jag gick igenom det här - jag kommer liksom inte behöva bry mig om preventivmedel på fem år! Men vet dock inte om jag skulle rekommendera det här till någon annan... jag har i allmänhet rätt hög smärtgräns och är tålig - i alla fall när det kommer till utvärtes skador - men detta var verkligen brutalt. Och om jag kunde välja att göra det här igen skulle jag definitivt inte göra det!
